Satt och pratade med en vän om svartsjuka förut... Känner mig överlag lite extra svartsjuk i dagarna. Och jag blir så jäkla frustrerad, för det är ju inte en känsla man gärna har direkt. Och jag då, som helst inte vill vara till besvär i någon situation, får ju ångest så fort jag ger utlopp för svartsjukan...
Eller nej... det här blir ju fel.. jag pratar inte direkt om svartsjuka, jag har ju ingen att vara svartsjuk på/över... Utan jag pratar mer om att vara orolig för att en situation ska uppstå där jag behöver vara svartsjuk... Inbillningssjukan, kan det kallas det istället?? Jag tror ändå de flesta vet vad jag pratar om..
Mest blir jag arg... egentligen är jag ju en människa som gärna litar på andra, allra helst de som står mig närmast. Om en person har en negativ och en positiv egenskap, så väljer jag alltid att se den positiva egenskapen... och många gånger är det väl bra att vara sån optimist, så länge personen ifråga faktiskt är ärlig, och inte spelar falskspel, men om det inte är så, så är ju optimismen istället hur dålig som helst... man övergår ju snarare till att vara naiv istället...
Men måste man ge upp hoppet om att det finns människor som inte luras och går bakom ryggen på andra för att inte bli lurad själv?
Överallt ser man människor som bedrar... fy, varför kan man inte vara rakryggad istället?
Det måste ju vara tämligen små människor som beter sig så...
Iaf, anledningen till att jag blir arg, är ju för att jag själv blev ordentligt spelad en gång... Jag fick helt plötsligt veta att killen jag trodde hade ögon för bara mig, helt enkelt hade en tjej till. Lagom surprise för mig som var hans sambo... att jag inte insåg tidigare? Men att den andra tjejen bara bodde knappa 200 meter(!) ifrån oss underlättade väl smyget.
Och sen är det ju faktiskt såhär, om man litar på en person, vad har man då för anledning att tro att någon bedrar en?
Och jag blir arg, för trots att det var många år sedan nu, så bär jag med mig oron än idag... Så totalt grundlurad som jag blev förut, finns det några garantier för att jag inte blir det igen?
Inte snällt mot J att skriva så kanske.. men jag hoppas ni som läser förstår att detta inte handlar om honom, eller om hur han är som man/partner/familjefar... det handlar om mina känslor på grund av tidigare erfarenheter...
Det faktum att J är totalt ärlig mot mig underlättar mycket, bara det att vissa dagar känner man bara tänk om..?
Under tiden vi var separerade vände vi oss båda till andra... Jag till en gammal msn-flirt som med smicker fick mig att må bättre efter sågningen att bli lämnad, och J till en tant som kunde förstå alla krav han hade på sig... Inga allvarliga snedsteg direkt...
Men kärleken för varandra, framtiden vi ändå såg med varandra.. och verkligheten som trädde fram då alla krav släppte, fick oss att hitta tillbaka..
Och där står vi nu, med hela världen framför fötterna, hållandes Emil i varsin hand, och med allt som livet har att erbjuda...
Varför sitter jag då här och är orolig? Jo, because of you... din satans apa, som fick mig att inse att hur gott man än tror om mänskligheten, hur mkt man än tror att människor innerst inne inte har ett behov att spela sjuka spel, så finns det alltid nån idiot som förstör alltihopa...
Jag är på sätt och vis glad för att personen fick mig att inse, så jag kunde plocka ihop mig själv och gå därifrån, men jag blir arg för att det påverkar mig nu, här, idag...
Men innerst inne vet jag nog att jag är befriad från sådana idioter i dagsläget.. tack och lov för det!!
Och Johan, din galosch sitter jävligt bra här bredvid mina trattkantareller :)
Några utplockade sanna rader från Kelly Clarkson:
Because of you I never stray too far from the sidewalk
Because of you I learned to play on the safe side So I don't get hurt
Because of you I find it hard to trust Not only me, but everyone around me
Because of you I am afraid
I watched you die I heard you cry Every night in your sleep
Eller nej... det här blir ju fel.. jag pratar inte direkt om svartsjuka, jag har ju ingen att vara svartsjuk på/över... Utan jag pratar mer om att vara orolig för att en situation ska uppstå där jag behöver vara svartsjuk... Inbillningssjukan, kan det kallas det istället?? Jag tror ändå de flesta vet vad jag pratar om..
Mest blir jag arg... egentligen är jag ju en människa som gärna litar på andra, allra helst de som står mig närmast. Om en person har en negativ och en positiv egenskap, så väljer jag alltid att se den positiva egenskapen... och många gånger är det väl bra att vara sån optimist, så länge personen ifråga faktiskt är ärlig, och inte spelar falskspel, men om det inte är så, så är ju optimismen istället hur dålig som helst... man övergår ju snarare till att vara naiv istället...
Men måste man ge upp hoppet om att det finns människor som inte luras och går bakom ryggen på andra för att inte bli lurad själv?
Överallt ser man människor som bedrar... fy, varför kan man inte vara rakryggad istället?
Det måste ju vara tämligen små människor som beter sig så...
Iaf, anledningen till att jag blir arg, är ju för att jag själv blev ordentligt spelad en gång... Jag fick helt plötsligt veta att killen jag trodde hade ögon för bara mig, helt enkelt hade en tjej till. Lagom surprise för mig som var hans sambo... att jag inte insåg tidigare? Men att den andra tjejen bara bodde knappa 200 meter(!) ifrån oss underlättade väl smyget.
Och sen är det ju faktiskt såhär, om man litar på en person, vad har man då för anledning att tro att någon bedrar en?
Och jag blir arg, för trots att det var många år sedan nu, så bär jag med mig oron än idag... Så totalt grundlurad som jag blev förut, finns det några garantier för att jag inte blir det igen?
Inte snällt mot J att skriva så kanske.. men jag hoppas ni som läser förstår att detta inte handlar om honom, eller om hur han är som man/partner/familjefar... det handlar om mina känslor på grund av tidigare erfarenheter...
Det faktum att J är totalt ärlig mot mig underlättar mycket, bara det att vissa dagar känner man bara tänk om..?
Under tiden vi var separerade vände vi oss båda till andra... Jag till en gammal msn-flirt som med smicker fick mig att må bättre efter sågningen att bli lämnad, och J till en tant som kunde förstå alla krav han hade på sig... Inga allvarliga snedsteg direkt...
Men kärleken för varandra, framtiden vi ändå såg med varandra.. och verkligheten som trädde fram då alla krav släppte, fick oss att hitta tillbaka..
Och där står vi nu, med hela världen framför fötterna, hållandes Emil i varsin hand, och med allt som livet har att erbjuda...
Varför sitter jag då här och är orolig? Jo, because of you... din satans apa, som fick mig att inse att hur gott man än tror om mänskligheten, hur mkt man än tror att människor innerst inne inte har ett behov att spela sjuka spel, så finns det alltid nån idiot som förstör alltihopa...
Jag är på sätt och vis glad för att personen fick mig att inse, så jag kunde plocka ihop mig själv och gå därifrån, men jag blir arg för att det påverkar mig nu, här, idag...
Men innerst inne vet jag nog att jag är befriad från sådana idioter i dagsläget.. tack och lov för det!!
Och Johan, din galosch sitter jävligt bra här bredvid mina trattkantareller :)
Några utplockade sanna rader från Kelly Clarkson:
Because of you I never stray too far from the sidewalk
Because of you I learned to play on the safe side So I don't get hurt
Because of you I find it hard to trust Not only me, but everyone around me
Because of you I am afraid
I watched you die I heard you cry Every night in your sleep
I was so young You should have known better than to lean on me
You never thought of anyone else You just saw your pain
Because of you I never stray too far from the sidewalk
Because of you I learned to play on the safe side So I don't get hurt
Because of you I tried my hardest just to forget everything
Because of you I don't know how to let anyone else in
Because of you... din satans apa...
You never thought of anyone else You just saw your pain
Because of you I never stray too far from the sidewalk
Because of you I learned to play on the safe side So I don't get hurt
Because of you I tried my hardest just to forget everything
Because of you I don't know how to let anyone else in
Because of you... din satans apa...
1 kommentar:
Du är så smart så ;-)
Skicka en kommentar