Hur kommer det sig att de enda personerna som förstår hur jag mår just nu är tjejer..? Detta är väl inget tjejproblem eller?? Alla kan väl känna att det blir för mkt ibland?
Men tydligen "kan man ju inte bete sig hur som helst" bara för att man mår dåligt.. Okej, det håller jag med om.. visste bara inte att gråt och förtvivlan tillhör kategorin "hur-som-helst-beteenden"
Men tydligen "kan man ju inte bete sig hur som helst" bara för att man mår dåligt.. Okej, det håller jag med om.. visste bara inte att gråt och förtvivlan tillhör kategorin "hur-som-helst-beteenden"
Ibland blir jag så less... känns som att jag inte gör annat ibland än att lyssna på andras problem, försöker hjälpa dom och jag brukar för det mesta var väldigt förstående, ibland så förstående att jag övergår i att vara naiv och lättlurad... Men jag har absolut inte ngn förståelse för det ointresse jag möter hos vissa nu när jag mår dåligt! (M & T, ta inte åt er för guds skull, ni är underbara!)
Herregud, jag kräver väl ingen uppassning eller expertkommentarer.. Men det hade varit trevligare med en kram istället för ett "mhmmm" Och jag som trodde att den omtanke jag har om människor i allmännhet var en medmänsklig egenskap, ngn som alla bär på..
Men men... det kanske är skrämmande? Jag brukar klara mig själv och vara stark.. men att se mig så här svag och labil kanske blir för mkt?
Det ska iaf bli intressant att se hur detta utvecklas... Det kan ju sluta lite hur som helst... Antingen blir allt bra.. eller så blir det katastrof... To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar