10 SEKUNDER

Tänk vad mycket som kan hända på 10 sekunder...
Om ni tänker tillbaka, på ett besked ni fått, på en händelse som förändrat era liv, hur mycket hann ni tänka på 10 sekunder? Kom ni på att några sekunder kan vända uppochner på allt??

Min vän fick prova på detta i fredags. Hon och en annan vän skulle hämta upp mig i Lugnvik för att senare ha en trevlig kväll med middag på Eastern. Hade bokat ett bord och skippat middagen för att orka maten på kvällskvisten.
Jag stog ute på parkeringen när hon ringde "Haha..!? Vi kommer inte!!!" Och berättade att de kört av vägen, eller krockat eller nej, hon visste inte... Hon var uppenberligen mycket chockad och visste inte hur det hade gått till, men efter några minuter hade vi listat ut att det var en singelolycka och att hon och vännen var oskadda. Men hon lät väääldigt darrig på rösten. Hon sa att hon skulle ringa upp igen, de var tvungna att ringa en bärgningsbil...

Så där stod jag på parkeringen med hakan nere vid knäna... OMG! Vad hände just? MIN vän? Bilolycka? Sedan var det enda jag kunde tänka på hur chockad hon lät och att jag var tvungen att ta mig in till stan på ngt sätt.. Det var precis nedanför I5 området det hände.
Iaf så var jag tvungen att ringa upp igen, var tvungen att få henne att gå ner till sjukhuset, det var ju inte så långt. Hon måste ju ta med sig vännen och kolla så att de verkligen är OK, jag var dessutom mkt orolig för att hon skulle bli ordentligt chockad.
När jag fick tag i henne igen så sa hon att de var på väg ner dit. Och min buss gick om 35 minuter, så det var ju bara att vänta...

Iaf.. på 10 sekunder.... Den andra vännen körde, och precis vid 70 skylten kom hon åt stenkanten på högra sidan av vägen, tappade kontrollen över ratten och bilen for upp på refugen och in i en björk, sedan över på andra körbanan för att snurra(inte volta) runt och stanna. Passagerar sidan blev helt intryckt och fönstrena krossades när de krockade med trädet.
Och min vän fick flera brutna revben och brutet bröstben... men det tog ett tag innan de fick ont pga adrenalinet, därav klarade de att gå ganska obehindrat ner till akuten.. andra vännen fick ont i nacken, men inget allvarligt. Lite skärsår efter glas splittret. Efter en timme på akuten kom dock smärtorna och min vän kunde inte röra sig alls utan kraftiga smärtor.. huvva liten...
Så våran trevliga kväll slutade innan den började med att sitta på akuten och förbanna den eviga väntan...

Men det satte ju verkligen tankeverksamheten i rullning... Vikten av att vara försikt, vara beredd... Men hur ska man kunna gå genom livet och vara beredd på allt?
Jag tänkte mkt på Emil... det har hänt flera gånger (minst 4 gånger på ett år...) då Emil suttit i bilen då vi blivit tvungna att väja undan från andra störda bilister!! Hur kan man var beredd på hur andra kör? Kan man förutse vad som sker i trafiken? Det enda man egentligen kan göra är väl att sitta fastspänd och köra efter hastighetsbegränsningarna...
Men det är väl som S & L sa: Vi trodde seriöst att nu dör vi! Men det va väl helt enkelt inte våran tur den här gången...
Och det för tankarna till T.. som blev fastklämd när en mkt konstig bilist backade in i henne och kundvagnen och tryckte upp hennes gravida mage mot bilen bakom... lyckligtvis gick det dock bra för både mor och barn!

Ena sekunden undrar man hur fan sånt kan hända, hur kan såna idioter få gå lösa? Och andra sekunden tänker man att gud vilken tur att det har gått så bra, trots idioternas framfart...