onsdag, oktober 15, 2008

wednesday

Efter ett härligt avsnitt av Greys dök det upp främmande. Geir vars bröllop vi gästade i somras har ngt ärende i stan så han sover på gästsängen/soffan inatt. Han och Johan sitter för tillfället och dricker varsin öl medans jag gått igenom blogglistan.

Efter jag hämtade Emil på dagis drog vi in till stan en sväng, skulle sätta in lite pengar på kontot men blev kvar för att titta på det omtalade torg-ombygget, Emil blev helt lyrisk när han fick se alla grävmaskiner!! När vi stod där utanför slog det mig plötsligt att svärmor och hennes arbetskamrater nyss flyttat till den stora glaskuben på teatertaket. Så vi ringde henne och bad henne vinka, och gullig som hon är så kom hon till fönstret och vinkade från glashuset till oss på andra sidan torget. Emil vinkade tillbaka men jag är osäker på att han uppfattade att farmor som pratade med honom i telefonen stod där borta i jättefönstret och vinkade, men det var ju roligt ändå :)

Sen gled vi in på HM, skulle kolla barnavdelningen, men gick därifrån med två t-shirtar till mig själv. En Rolling stones tisha och en vit tisha med knappar på axlarna. Emil fick med en tshirt, så helt orättvist blev det inte. Däremot var Emil en aning orättvis när han tog och försvann inne på nedervåningen på HM!!! POFF sa det bara så var han borta! Jag kutade runt och letade som en stucken gris men hittade honom ingenstans. Tillslut fick jag med paniktårar i ögonen be om hjälp, och efter vi letat under 100 klädställningar hittade jag honom gömd under långa klänningar, alldeles bredvid rulltrappan. Jäkla unge!! Han var förstås skitglad över att han gömt sig så bra, men uuuhhh, vad mitt hjärta bultade! Inte långt därifrån stod ytterdörrarna uppställda och han hade ju kunnat springa rakt ut och försvinna upp i rök...

Väl hemma så kom jag på att ett paket från HM väntade på OK så jag traskade dit och hämtade det. Påfyllning i garderoben :D Men jag måste nog rensa bort lite gammal krafs för nu finns det inte plats att vika snygga högar... Men det blir ett projekt att ta tag i en annan dag.

2 kommentarer:

Caroline Hanning sa...

Det är så hemskt närdom bara försvinner,William försvann hemifrån i somras när jag var själv med båda barnen och jag letade hysteriskt i tio minuter, först ganska samlad men efter ett tag kom tårarna, han dök upp lika glad som vanligt, trodde nog att vi lekte oxå. Tur att Emil dök upp. Vid nattningen idag frågade Wille först efter Emil och sen efter emils pappa haha.

Anonym sa...

otäckt. Även om chansen att dom faktiskt skulle försvinna är näst intill obefintlig kan jag tänka mig att man blir helt knäckt som mor, något jag säkerligen kommer få erfara om nått år:)
Dags att köpa löplina.
/Tina