Pratade med min sambo nyss om diverse relationssaker... Och om graviditeten. Han upplever det som att första graviditeten var helt uppåt väggarna värre, på grund av mitt helt uppåt väggarna risiga humör jag hade då. Jag upplever det givetvis tvärtom. Denna graviditet är mycket värre vad gäller humör och piskning av sambo ;) Men jag gissar att vi båda hanterar det annorlunda denna gång. Jag pratar mer om skor som klämmer och jag märker att Johan bjuder till rätt mycket, han försöker göra det drägligare för oss båda och det betyder massor, och då blir vardagen lättare. Förra graviditeten var jag bara hälften så arg och grinig, men gnällde mest utan att prata, och Johan stack huvudet i sanden och höll sig undan, vilket resulterade i ett riktigt dödläge... Hur som helst så har vi ju kommit långt sedan sist och den insikten känns väldigt bra. Att Johan upplever det lättare och bättre denna gång känns tryggt och att jag känner att jag blir förstådd räddar många dagar. Tänk vad relationer kan vara knepiga men ändå så lätta? ;)
Edit: "Det krävs ett helt nytt sätt att tänka, för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka" Albert Einstein
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar