Fredag

Var nära att skriva måndag som rubrik... Min hjärna är verkligen inte som den brukar, och jag tror och hoppas att jag kan skylla det på graviditeten. Det där med amningshjärna faller inte in på mig, det är snarare så att från ägglossning till barnet fyller 1 år så är hjärnan som en tjock gröt bara... Pratar baklänges och vänder på meningar... tappar bort namn och tappar koncentrationsförmågan... Men det kan ävan bero på att min hjärna inte är kompatibel med trötthet ett dugg...

Vecka 19 idag då! :D Magen gör sig plats i mammabyxorna och jag går och sneglar i speglarna jag går förbi, för den syns mera än den känns! Trots det tror jag att den är mindre än sist? Känns som att det borde vara tvärtom, men jag tror faktiskt att magen är mindre nu. Kanske livmodern ligger annorlunda sedan sist, vad vet jag? Jag kan iaf sova på mage fortfarande, iaf en stund, och jag jag har inte alls fått samma kommentarer som när jag väntade Emil. Då hette det "men vad stor mage du har redan" och det ganska tidigt... nu får jag fortfarande kommentarer där folk undrar om jag är gravid, för de har misstänkt ett par dagar, men varit tveksamma ändå.

Hur som helst så känns det mera och mera verkligt, och det är inte så konstigt med tanke på vilken cirkus som pågår i magen ibland. Bompedi bompedi bom knackar det :) Johan har inte lyckats känna ännu tyvärr, så det ser vi fram emot! Och ultraljudet... jag dör nästan så spännande det känns denna gång! Är ordentligt nyfiken på vad det är för filur där inne!

Jag förstår fullt ut varför man inte ska ta med syskon på ultraljud, men det hade varit så roligt att visa Emil. Tänk om han kunde få se, och kunde förstå! Men samtidigt så skulle det ju inte gå förklara om något skulle vara galet... eller få honom att sitta still om han var rastlös.... så ja, det är nog en bra grej att syskon bör stanna hemma . MEN vi ska få se! Hej bebis :)