Såg nyss att jag har gått 40 % av graviditeten nu. 40%!!! Det är ju jättemycket. Nästan 50, vilket betyder att jag snart är halvvägs.
Jag håller med andra som sagt att andra graviditeten inte är lika lång som den första! Vart tog första tiden vägen? Eller som nu, rätt vad det är så har det bara försvunnit en vecka! Märkligt... mycket märkligt...
Men det är iaf förvånansvärt hur bra jag mår fysiskt. Jag jobbar som en galning med tunga lyft och låååånga arbetsdagar. Jag cyklar vart jag än ska... och magen gör knappt ngt väsen av sig! Visst, om jag vänder mig häftigt i sömnen kan jag känna ngn sammandragning men nästan aldrig på dagtid. Jag tackar min kropp för att den så galant fixar graviditeter. Iaf hittills, jag ska inte ropa hej ännu! Men med Emil så jobbade jag bra nog mycket fram till veckan innan han kom, och jag hade inte ett enda kroppsligt graviditetsbesvär. Inte en enda sur uppstötning, ingen spya, ingen foglossning, inga krämpor alls. Och jag känner inte heller denna gång av några kroppsliga krämpor och hoppas att jag iaf orkar jobba sommaren ut.
(Satt och räknade ut att jag i slutet av augusti går in i v 32. Ifall jag skulle vilja flyga ngnstans i sommar :D)
Men... alltid dessa men... som sist så är ju inte mitt gravida psykiska välmående lika piggt och alert som kroppen. Jag pratar baklänges och är lite mera virrig. Jag vill helst ha en egen sfär runt mig där jag får utrymme. Jag lipar inte som andra gravida över allt, utan blir snarare kinkig över allt... Haha... låter ju löjligt. Men ni som tyckte synd om Johan förra graviditeten kanske vill ge honom en klapp på axeln under denna, för jag är inte särskilt mycket trevligare... ;)
Jag håller med andra som sagt att andra graviditeten inte är lika lång som den första! Vart tog första tiden vägen? Eller som nu, rätt vad det är så har det bara försvunnit en vecka! Märkligt... mycket märkligt...
Men det är iaf förvånansvärt hur bra jag mår fysiskt. Jag jobbar som en galning med tunga lyft och låååånga arbetsdagar. Jag cyklar vart jag än ska... och magen gör knappt ngt väsen av sig! Visst, om jag vänder mig häftigt i sömnen kan jag känna ngn sammandragning men nästan aldrig på dagtid. Jag tackar min kropp för att den så galant fixar graviditeter. Iaf hittills, jag ska inte ropa hej ännu! Men med Emil så jobbade jag bra nog mycket fram till veckan innan han kom, och jag hade inte ett enda kroppsligt graviditetsbesvär. Inte en enda sur uppstötning, ingen spya, ingen foglossning, inga krämpor alls. Och jag känner inte heller denna gång av några kroppsliga krämpor och hoppas att jag iaf orkar jobba sommaren ut.
(Satt och räknade ut att jag i slutet av augusti går in i v 32. Ifall jag skulle vilja flyga ngnstans i sommar :D)
Men... alltid dessa men... som sist så är ju inte mitt gravida psykiska välmående lika piggt och alert som kroppen. Jag pratar baklänges och är lite mera virrig. Jag vill helst ha en egen sfär runt mig där jag får utrymme. Jag lipar inte som andra gravida över allt, utan blir snarare kinkig över allt... Haha... låter ju löjligt. Men ni som tyckte synd om Johan förra graviditeten kanske vill ge honom en klapp på axeln under denna, för jag är inte särskilt mycket trevligare... ;)
Men nu har det gått 40 %... Bara 60% to go!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar