Saknar en del!

Förutom min familj som jag saknar mest hela tiden dyker det ibland upp människor som jag inte träffat på länge som fattas i mitt liv idag...

Rebecka, my partner in pop, minnen av ihopklämda axlar vid fotografering, pussar köpta för chokladpengar, savage garden, midsommarafton på torget i borås, alla brev(!!!!), ditt smittande leende och din ständigt lyckliga uppsyn, du saknas mig!! Har en hel hög av påbörjade brev som aldrig blivit skickade, men vad sägs om att få iväg iaf ett nu? :-)

Mattias, mattias mattias... Pillerill och galenskaper, skrattsalvor och hemligheter, trollsagor och uppklippta ljusa jeans. Han var killen som alltid var min vän, som alltid var så naturligt avslappnad och lockade fram samma känsla hos mig. De blonda lockarna passade så bra till den där blicken han alltid fick när han skulle berätta något roligt. Herregud vad många skratt vi haft ihop. Och sedan blev vi vuxna och livet blev nästan allvarligt! Mattias, du saknas i samma ögonblick jag undrar om livet alltid måste vara så allvarligt...

Diana, högstadiecrushes och dramatik varvades av sömniga telefonsamtal och slappa eftermiddagar i hennes rum. Samma smak när det gällde killar, men aldrig några konflikter. Den här tjejen utstrålade en känsla av att allt var så självklart och enkelt, utan av att vara det minsta hård, utan snarare bara ödmjuk och gladast. Jag undrar varje gång jag är Vårgårda hur du har det, men varför hör jag inte av mig? :/

Martina J, haha, vad vi gjorde tillsammans vill jag knappt säga högt, men jag undrar sååå vart du tog vägen och hur du lever idag... Finns ingen annan som var med den där tiden och min väg tog ju en rätt abrupt vändning, men vart gick din väg? Om jag bara kunde hitta dig skulle jag lätt bjuda hem dig på så många ostfrallor du bara orkar!!!

Sara a.k.a siri. Jig siknir dig din fis!! Di fir fiktiskt ti ich kimmi ipp snirt! Så vi kan skratta åt Babe Riibi Rääpan över några öl, right? Varför jag saknar dig behöver jag inte berätta, de orden är överflödiga, du är ju min momma!! :D

Eller är det detta som kallas verklighetsflykt? En trist kväll hemma och man börjar sakna gamla good old days? Kanske är lite så men mest saknar jag de här personerna på riktigt, de är personer som gjort ett intryck på mitt liv, som lämnat fotspår i min själ, men ingen har ju samma skostorlekar som dem, så ni förstår varför de saknas ;-)

Men icke att förglömma, jag är oerhört tacksam för att de personer jag har i mitt liv nu är just de personerna och inga andra. Ni går alltid vid min sida och skapar nya härliga minnen, och jag hoppas innerligt att det är en livsprocess...