Att vara

Helgen vart sådär i slutändan.. eller nej, den slutade jättemysigt, men summan av dagarna vart inte riktigt godkänd :P
Herr-blivande-2-åring i familjen har testat mitt humör oräkneliga gånger och som vissa anat sig till så har det mest handlat om sömnen... Han har vaknat varenda natt och vägra somna om... och bekymrade mamman i familjen tycker ju då att han borde vila lite på dagarna... Men tji fick jag! Gav upp totalt i lördags då han efter 2,5 timmes allmännt jävelskap fick honom att somna...
Nu blir det inget mer sova middag... insåg ganska snart att vi vandrade i en ond cirkel där vi nu hellre trilskar oss igenom trötta eftermiddagar än bråkar på nätterna...

Och nu, då projektet sova middag lades undan i förrådet, plockade vi fram ett nytt roligt och trixigt projekt! Nämnligen pott-träning ;-) Haha, rätt roligt ändå. Funkar så där än så länge men det går iaf framåt. Det roligaste tror jag är att han kommit på hur man klär av och på sig. Visst han har testat mkt förut men inte alls som nu... Brister ut i skratt varenda gång jag går ut i hallen och hittar en liten kille iklädd pappas stövlar, eget linne, mammas mössa och vantar bara...

Igår spenderade vi dagen hos svärföräldrarna för att umgås lite med dem och Emils älskade kusin. Haha, han tjatar om henne och farfar nonstop så med jämna mellanrum får man ju faktiskt styra upp lite bus :-)
Dagens aktiviteter bestod av skoteråkning och korvgrillning. Hur mysigt som helst och vädret kunde inte varit bättre. Stannade till vid Bringåsens motorklubbs klubbstuga (värsta!!!) och hade en underbar förmiddag. Mer sånt hoppas jag!

Men hallå, den här bloggen handlar ju inte bara om familjeliv och barn och pott-träning!!

Hej Annelie heter jag och är 25 år ;-)
Och tro det eller ej, jag är en person med massa funderingar, tankar och känslor.. Eller ja, ngnstans där bakom kissblöta lakan och berg med leksaker så finns det en personlighet helt enkelt ;-) även om jag inte är så duktig på att dra fram den nu för tiden...
Ngn gång för länge sedan levde jag ett liv där min personlighet och mina värderingar och tankar inte fick ta särskilt mkt plats... trist som bara den var det och den tiden är long way gone nu... Men resultatet av det hela är att jag upptäckte hur enkelt det var att ta några steg tillbaka, låta ngn annan sköta allt tyckande och ansvar. Låta andra vara sociala medans jag var en bakgrundsfigur.

Några kanske tar åt sig nu och tror att jag pratar om mina trista år på högstadiet, men nej, jag talar om en person som senare i livet i princip satte mig på en stol och sa åt mig att sitta där medans andra levde vidare....
Det gör mig arg idag att jag fortfarande kan ta på mig den rollen, och mest på grund av att jag väljer det själv.. Låter ju sjukt eller hur, att välja att vara en bystander... att stå kvar på perrongen när alla tåg svishar förbi... metaforiskt va? ;-)

Mammarollen är även den rätt bekväm att gömma sig bakom, men jag fick rätt snabbt äta upp mitt beteende för ett år sedan då mannen i mitt liv berättade att han inte alls ville vara med om det. Men efter en välbehövlig paus så blev vi nog båda människor igen ;-) Och jag vill aldrig gå dit igen, till den där platsen där jag gömmer mig bakom andras förväntningar och bekvämligheter. Den där platsen där jag slutar finnas, för hallå, jag finns ju faktiskt upp över öronen!! Dags att sluta vara lat, livet kräver ju faktiskt lite energi...
Nu ska jag bara komma på vem jag är, och hur jag stannar där jag är idag :-)
Öhh.. ni som vet kan ju berätta ;-)