Spenderat första natten where I belong nu... Och det kändes som... ja, att det var där jag skulle vara :) Känns även jätteskönt, engerigivande och underbart.
Även om jag haft Johans famn att krypa ihop i hela sommaren så kändes det ännu bättre när vi var hemma, tillsammans.
Snart är gamla lägenheten tom, dator, blommor och lite porslin kvar bara.. och så städningen då förstås.. Men det går iaf framåt, och på söndag är den tom :)
Vårt "nya" hem fylls på till bristningsgränsen... att slå ihop två hushåll kan ju ha den effekten... men med Blockets och svarta sopsäckars hjälp fixar vi det ganska smärtfritt tror jag... vi måste bara lära oss att kompromissa ;) Men det går över förväntan bra!!
För några dagar sedan fick jag höra något som fick mig att bokstavligen tappa hakan.. Ska väl inte orda så mycket om det egentligen.. men vill ändå nämna att det gör mig bekymrad över hur en del människor fungerar.. Och det får mig även att bli bekymrad över framtiden... Kan inte den här jävla soppan bara ta slut?? Eller ska vi behöva stå ut med det för all framtid? Om personen i fråga bara kunde plocka ihop sig själv och gå vidare med sitt liv.. skulle jag inte bara bli lättad och glad för vår skull.. jag skulle bli lättad för personens skull också.. för uppenbarligen är det något som inte är riktigt som det ska!
Jag orkar faktiskt inte acceptera mera... det får räcka nu... om du bara kunde förstå..?!
I går fick jag desto bättre nyheter,
som fick mig att både skratta och gråta :)
Det var välkommet!
Ett litet ljus kan lätta det tyngsta mörker vet ni!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar