Läs detta först: En väldigt tänkvärd text skriven av Calle Schulman.
Här hemma är tyvärr inget undantag och det oroar mig! När jag är ledig så satsar jag på att komma ikapp med allt som ska göras hemma, det är prio ett, jag och Emil tar det lugnt och jag ser helst att vi äter hemma för att grunda en fin hemmakänsla och så vidare. När Johan är ledig så åker han och Emil i väg på äventyr... De har roligt med kompisar och busar hela dagarna och äter ofta middag hos vänner. När vi är lediga alla 3 så satsar vi på att storhandla och fixa med renoveringen...
Jag har till exempel aldrig varit på djungelhuset... och Johan och Emil har väl varit där iaf 7 ggr??
Och inte är detta Johans fel bara, det är även mitt fel... Varför satsar inte jag på att göra mera roliga saker med mitt barn? Varför ska jag bara vara allvarlig, tråkig och städa och gnälla över allt som borde göras? Varför tar jag medvetet på mig det största ansvaret här hemma? Och om det vore tvärtom, inte sjutton skulle jag försöka ändra på något... Vad bekvämt att vara "den rolige" föräldern... vad lättsamt att låta den andre föräldern fortsätta vara den ansvarsfulle...
(Senaste tiden har jag försökt att göra andra saker med Emil, som t.ex åka på badhuset bara han och jag, och det tänker jag verkligen fortsätta med efter jag läst denna artikel!)
En teori som jag inte reflekterat så mycket över förut är såklart att vi har ärvt detta från våra föräldrar... Men det som skrämmer mig är att vi för över detta på Emil... Han vet så väl vilka olika liv han lever om han spenderar en dag med Johan, eller en dag med mig...
Önskar att vi kunde bryta trenden... kommande generationer kan ju behöva ha det lite mera jämställt, och varför ska vi lämna över det ansvaret på Emil? Varför inte ta tag i det redan nu? Så Emil växer upp med mera jämställda värderingar? Då blir det inte lika krångligt för honom med jämställdheten senare i livet...
Hoppas ingen tar det här som att jag tycker att jag är ett litet mjäkigt lamm och Johan är en grizzlybjörn... Nej, vi har fått lära oss sedan babyåldern att det är "så här det är" i en familj... och jag hoppas att vi kan tillhöra den generation som vände på arvet...
Ha lite mera tråkigt pappor!!
Här hemma är tyvärr inget undantag och det oroar mig! När jag är ledig så satsar jag på att komma ikapp med allt som ska göras hemma, det är prio ett, jag och Emil tar det lugnt och jag ser helst att vi äter hemma för att grunda en fin hemmakänsla och så vidare. När Johan är ledig så åker han och Emil i väg på äventyr... De har roligt med kompisar och busar hela dagarna och äter ofta middag hos vänner. När vi är lediga alla 3 så satsar vi på att storhandla och fixa med renoveringen...
Jag har till exempel aldrig varit på djungelhuset... och Johan och Emil har väl varit där iaf 7 ggr??
Och inte är detta Johans fel bara, det är även mitt fel... Varför satsar inte jag på att göra mera roliga saker med mitt barn? Varför ska jag bara vara allvarlig, tråkig och städa och gnälla över allt som borde göras? Varför tar jag medvetet på mig det största ansvaret här hemma? Och om det vore tvärtom, inte sjutton skulle jag försöka ändra på något... Vad bekvämt att vara "den rolige" föräldern... vad lättsamt att låta den andre föräldern fortsätta vara den ansvarsfulle...
(Senaste tiden har jag försökt att göra andra saker med Emil, som t.ex åka på badhuset bara han och jag, och det tänker jag verkligen fortsätta med efter jag läst denna artikel!)
En teori som jag inte reflekterat så mycket över förut är såklart att vi har ärvt detta från våra föräldrar... Men det som skrämmer mig är att vi för över detta på Emil... Han vet så väl vilka olika liv han lever om han spenderar en dag med Johan, eller en dag med mig...
Önskar att vi kunde bryta trenden... kommande generationer kan ju behöva ha det lite mera jämställt, och varför ska vi lämna över det ansvaret på Emil? Varför inte ta tag i det redan nu? Så Emil växer upp med mera jämställda värderingar? Då blir det inte lika krångligt för honom med jämställdheten senare i livet...
Hoppas ingen tar det här som att jag tycker att jag är ett litet mjäkigt lamm och Johan är en grizzlybjörn... Nej, vi har fått lära oss sedan babyåldern att det är "så här det är" i en familj... och jag hoppas att vi kan tillhöra den generation som vände på arvet...
Ha lite mera tråkigt pappor!!
1 kommentar:
WORD! Du har så rätt i vad du skriver.... ska genast läsa vad Calle skrivit också. Kram!
Skicka en kommentar