Who´s there?

Nu är det mer eller mindre allmänt känt att jag är på tjocken. Får grattis hit och dit och Emil berättade för den sista av sina fröknar på dagis idag. Och det känns verkligen hur roligt som helst. Men jag måste ändå säga att det inte känns på riktigt! Så overkligt och jag glömmer bort det titt som tätt. Det är iofs mysigt varje gång jag blir påmind, men jag blir ändå lite oroad över att det denna graviditet inte känns lika omvälvande världsenormt. Visst, jag jobbar väldigt mycket nu och har ju fullt upp även när jag inte jobbar, men är det normalt att det känns så avlägset? :O

Kanske det blir mera på riktigt när man får mera tecken från insidan, som sparkar och ultraljud? Eller blir det inte förrän bebisen ligger i min famn? Nej, nu vill jag vara gravid och njuta av det. Riktigt veta om och gå runt och småle. Lite rosa moln åt mitt håll tack?