Nu har det gått några dagar igen... De har varit fyllda av så mkt olika känslor så jag är fullständigt utmattad :-P Har känt mig ömsom som ett åskmoln och ömsom som en solstråle...
Helgens höjdpunkt var ju ändå T & P's vackra bröllop och lilla E's dop :-) Nu är jag officiellt gudmor till den lilla godingen och den uppgiften ska jag försöka förvalta väl! Hoppas han kan se på mig med lika strålande blick om 10 år som han gjorde idag, det vore väl ett tecken på att man gjort ett bra jobb? Sötfis är han!!!
Dagen har jag spenderat hos T och barnen, myste med lite film, busade med gudsonen och klippte mamman och skrattade mig samtidigt fördärvad åt orden "hur dåååå?" :-) Att jag lyckades undvika några missöden med saxen trots skrattanfallen var ju lagom tur!! Härliga stunder var det minsann!
När det bar hemöver fick jag sällskap av M som åt middag hos oss. Hennes herr Karlsson byggde på den mönstrade armen medans vi fick en chans att umgås lite. Hoppas det blir mer sånt framöver! Känns trist ibland när man tänker på hur nära vi var förut, bodde ju ihop ett tag med... Men det kanske är en del av att bli vuxen, att man glider ifrån sina vänner? Hoppas inte det!! Man kanske ska se det mer som att man får en chans att utvecklas tillsammans, men då gäller det väl att man vårdar relationen med.. vilket jag skulle kunna bli bättre på :-/
Men du M, här ska det inte bli ngt glida ifrån, för jag vill att du ska vara en del av mitt liv min käre vän! As if you had a choice ;-)
Ajusst de, tog slutligen mod till mig (har varit löjligt feg inför detta) och gick in på en salong för att be om en lärlingsplats och det var ju inget hemskt alls! Fick t.o.m. med mig ett nr till chefen som var på annan ort så jag tänkte ta itu med det i morgon för att se om det leder vidare. Tänk om!
Förstår inte vart den plötsliga fegheten kom ifrån, kanske för att jag varit borta från den världen några år? Kanske för att jag numera blivit lite osäker med saxen? Kanske för att förra handledaren gav mig kritik för min dåvarande inåtvändhet? Fast å andra sidan borde jag inte låta mig påverkas av det idag... Den personen jag var då och det liv jag levde då är sååå långt ifrån den jag är idag och det liv jag lever idag.
Så det är väl ingen ide att redan innan utgå från att ngn ska döma en? Onödiga oro!
Fan vad roligt om jag lyckades få en lärlingsplats... att få chansen att göra det jag ville från början... håll tummarna för mig :-) Och om det inte blir ngt på denna salong finns det ju ett antal till att söka sig en plats på.
Helgens höjdpunkt var ju ändå T & P's vackra bröllop och lilla E's dop :-) Nu är jag officiellt gudmor till den lilla godingen och den uppgiften ska jag försöka förvalta väl! Hoppas han kan se på mig med lika strålande blick om 10 år som han gjorde idag, det vore väl ett tecken på att man gjort ett bra jobb? Sötfis är han!!!
Dagen har jag spenderat hos T och barnen, myste med lite film, busade med gudsonen och klippte mamman och skrattade mig samtidigt fördärvad åt orden "hur dåååå?" :-) Att jag lyckades undvika några missöden med saxen trots skrattanfallen var ju lagom tur!! Härliga stunder var det minsann!
När det bar hemöver fick jag sällskap av M som åt middag hos oss. Hennes herr Karlsson byggde på den mönstrade armen medans vi fick en chans att umgås lite. Hoppas det blir mer sånt framöver! Känns trist ibland när man tänker på hur nära vi var förut, bodde ju ihop ett tag med... Men det kanske är en del av att bli vuxen, att man glider ifrån sina vänner? Hoppas inte det!! Man kanske ska se det mer som att man får en chans att utvecklas tillsammans, men då gäller det väl att man vårdar relationen med.. vilket jag skulle kunna bli bättre på :-/
Men du M, här ska det inte bli ngt glida ifrån, för jag vill att du ska vara en del av mitt liv min käre vän! As if you had a choice ;-)
Ajusst de, tog slutligen mod till mig (har varit löjligt feg inför detta) och gick in på en salong för att be om en lärlingsplats och det var ju inget hemskt alls! Fick t.o.m. med mig ett nr till chefen som var på annan ort så jag tänkte ta itu med det i morgon för att se om det leder vidare. Tänk om!
Förstår inte vart den plötsliga fegheten kom ifrån, kanske för att jag varit borta från den världen några år? Kanske för att jag numera blivit lite osäker med saxen? Kanske för att förra handledaren gav mig kritik för min dåvarande inåtvändhet? Fast å andra sidan borde jag inte låta mig påverkas av det idag... Den personen jag var då och det liv jag levde då är sååå långt ifrån den jag är idag och det liv jag lever idag.
Så det är väl ingen ide att redan innan utgå från att ngn ska döma en? Onödiga oro!
Fan vad roligt om jag lyckades få en lärlingsplats... att få chansen att göra det jag ville från början... håll tummarna för mig :-) Och om det inte blir ngt på denna salong finns det ju ett antal till att söka sig en plats på.
5 kommentarer:
Jag vet att du fixar det här gumman! ;-)
Jag håller väl tummarna då även fast jag är ganska säker på att det inte behövs. Det här är ju en kakbit jämfört det du gick igenom då du var inåtvänd, eller hur?
U can do anything my friend! Det gäller som sagt bara att våga *kramar*
håller tummarna :)
Jag håller minsann inga tummar ;-) för det behövs inte... det kommer gå så bra så... ses i morgon. Puss!
Hoppas de går bra för dig o att du får en plats!! Du har ju haft drömmen ett par år vad jag vet,så då e de minsann dax att den slår in:)
Skicka en kommentar