Two places at once

I söndags natt tittade jag på filmen A Walk To Remember och den satte sig rakt i hjärtat. Och hur har jag missat den tidigare? Haha, kanske för att människorna jag spenderat senaste åren inte varit så inne på chick flicks? ;) Och jag ska erkänna, första 3 minuterna suckade jag och kände mig inte sååå entusiastisk... "ännu en lam high school film..."

Men sen hände ngt och allt blev magiskt... Kan det ha varit Mandy Moores ljuva stämma i kyrkan?
Och musiken sedan... Switchfoot... oxå ngt jag missat!!! De platsar ju så bra bland mina andra darlings! Visst har jag hört ett par av deras låtar som jag gillat, men totalt missat fenomenet Switchfoot... Kanske för att filmen jag pratar om var deras stora genombrott?? I can see why...
Och annars gillar jag ju Cityakuten ;) Dock aldrig fallit för Shane West... hans roll i ER har varit rätt lam... Men från att ena kvällen se A Walk To Remember och tappa andan.. och kvällen efter se ER och vad som hände Ray... det kändes.

Och ja här går jag on and on om ngn film som om det vore det enda som fanns i världen.. Men just nu är det faktiskt så att filmer, serier och musik är hela min värld för tillfället förutom familjen.

Precis som om senaste året håller på att sjunka in, allt som hänt och allt som inte hänt, all stress och jakten efter lite lugn och ro... allt har som blivit lite för mycket och jag har nu släppt taget för jag orkar inte... Eller ja, släppt taget var kanske en överdrift... men jag flyr så ofta jag kan, in i filmens värld, i musikens värld och mina älskade seriers värld... allt för att slippa tänka ;)

Men åter till filmen. Se den om du inte gjort det.

Och på tal om Mandy Moores ljuva stämma... så jäkla mkt bättre!!